21/8 Hanna till Gävle
Hanna ska till Gävle för att sövas de ska ta ett ryggmärgsprov på henne. Vi har blivit vana med hur sövning och allt går till denna gång på gävle får vi följa med in i operationssalen och säga godnatt bägge två. Sedan blir vi visade till ett litet väntrum strax runt hörnet i korridoren. Jag bläddrar i nån tidning, och dricker en coca-cola som oftast är det som håller mig pigg. Lika hungriga som vanligt är vi Lars och jag vi hinner inte med oss själva utan får försöka styra in våra tider efter Hannas tider. Det går fort denna gång tills vi får gå på  uppvaket och sätta oss. Hanna körs längst in där finns bara hon i rummet det finns sköna fåtöljer att sitta i och vänta på att hon ska vakna. Jag ser på Lars och undrar vad han tänker men kommer mig inte för att fråga, vi är slitna bägge två, men försöker att vara så positiva som det går. Hanna vaknar och mår bra. Hon frågar om hon får åka hem nu? vi svarar att det ska hon snart få göra. Först får vi åka upp på avdelningen och prata med sköterksa innan det blir dags att åka.

 Sköterskan berättar att vi måste ta bort fjärilen som de kallar den. Det är en mojäng som nålen sitter fast in i cell-site (porten) Som går genom huden. Om den sitter för länge ökar risken för infektion. Plåstret som sitter där sitter också väldigt hårt. Det blir en pers för allihopa. Hanna vill inte att vi ska röra fjärilen eller plåstret. Men sköterskan försöker tålmodigt förklara att vi är tvugna, Hanna kommer ju att få titta i en skattkista och välja ut en leksak efteråt. Hon börjar dutta med små tussar på plåstret som ska ta bort klistret så det ska gå att få loss, Hanna bara gråter och vill ta små bitar åt gången det tar en evighet. Jag och lars ser på varann och förstår utan att säga ett ord att allt kommer att ta tid igen och vi är såååå hungriga. Men duttandet fortsätter och alla försöker prata lugnande med Hanna. Hon får in kistan med leksaker pappa Lars håller upp grej efter grej för att Hanna ska få nåt nytt att tänka på. Jag håller Hanna i handen och försöker få henne att gosa med snutten och inte titta på det sköterskan håller på med. Hon tycker ju att fjärilen och plåstret ser helt förfärligt ut. Till sist går det bara inte att hålla på såhär, sköterskan, lars och jag ser på varandra och förstår att vi lär försöka rycka plåstret snabbare. Lars får hålla Hannas hand på ena sidan och jag på den andra, utan ett ord och sköterskan försöker snabba sig med hela momentet bort med plåster och fjäril. Jag är helt psykiskt utpumpad och mår dåligt för Hannas skull hon är jätte-ledsen men får välja flera leksaker ur kistan men även innifrån sköterskans rum där hon har fina gosedjur. I bilen är Hanna åter glad hon önskar sig räkmacka som vi åker och köper.