14/8 fredag femte dan på sjukhus.
Inatt vaknade Hanna kl tre på natten och hade ont, efter operationen, jag larmar sköterska som ger alvedon och morfin. Jag blir vaken ca en timme med Hanna för att försöka natta om henne trösta och lugna henne. Jag förljer henne på toaletten får bära henne och ta med droppställningen som är inkopplad. På morgonen duchar jag och hämtar sedan in frukost, hon äter kräm och mjölk med flingor, och dricker äppeljuice. idag får hon i sig alltihopa. Sedan får hon leka med en leksak från avdelningen vi bär in den till hennes säng det är en snurrplatta med bilar på som kunde åka runt. Hanna leker en stund med detta och gosedjuren en stund sittandes i sängen. Jag går för att prata med kuratorn det handlar mest om praktiska saker. Lars stanna med Hanna på rummet.

 När jag kommer tillbaks får vi besök av Jennifer som åkt till sjukhuset med sin mormor, Anna-lenaK och min tvillingsyster Catarina. De har med sig en sallad att äta som Annalena gjort och bröd och dressing. Vi sitter i ett föräldrakök och käkar och det är mycket uppskattat. Jennifer äter samma lunsch som Hanna, idag serverades de Hamburgare. Hanna pysslar med en egen saga och klistermäsken. Som hon gör en bok av. Besöket lämnar kläder till oss och Hana får 2 gosedjur. Kl. 14.00 lars har duschat Jennifer. Sen går de på promenad till svandammen. Hanna har fått börjat behandlingen med Cytostatica (cellgifter). Hon har också annan medicin allopurinol som hjälper njurarna att föra ut slaggprodukter ur kroppen. Hon får även vätskedropp och morfin. 16.30 Hanna orkar gå ut ur rummet och dra med sig droppställningen, sköterskan Magnus kommer och skojar med henne och tycker att hon ska gå och leta efter honom när droppets apparat börjar pipa för att det är dags med påfyllning. Sedan går Hanna på upptäcktsfärd på avdelningen och tittar på alla leksakerna.

Därefter vill Hanna cykla på trehjuling i korridorerna och vi får gå efter och köra med droppställningen, hon känner sig mycket friare det är lättare att cykla än att gå och hon glömmer bort sina slangar ett tag eftersom droppet körs bakom hennes rygg så hon slipper att se det ett tag. Hanna lyser av lycka. Hon provar också att gunga på gunghästen av trä. Jennifer följer med henne överallt och stöttar och puschar på henne. När medicin är slut kopplas droppställningen bort och vi kan gå ut i lekparken och gunga på däckgungorna en halvtimma. Hon cyklar även utomhus utan nåt dropp tillkopplat. Vilken frihet och glädje!

När vi kommer upp igen på avdelningen kopplas dropp och medicin på igen genom slangen till hennes cell-site. Hanna är åter trött och hängig och har ingen aptit alls. Hon vägrar ta mediciner som är i tablettform fast vi krossar och försöker ge dem med äppelmos på sked. Vi försöker på alla sätt och vis att prata med henne om hur viktig medicinen är, både sköterska, och lars och jag och jennifer försöker prata med henne. Men Hanna vägrar. Vi avvaktar en halvtimme men nu måste hon snart få i sig medicinen. Det blir ett gemensamt beslut om att sond skall kopplas in för att slippa mer bråk om medicin.Vi visar henne på en docka som har slang i näsan hur det kommer att fungera och förklarar att om hon har en sond så behöver hon inte längre känna smakerna på medicinerna. Lars får vara med vid insättningen av sonden.

Jag ger henne vidgande näsdroppar och hon får en lugnande medicin, det fungerar så att hon är vid medvetande men kan komma att känna sig lite omtöcknad och kan även få en sorts minneslucka av vad som sker vid insättningen. Under tiden går jag och Jennifer ned till svandammen på promenad och matar fåglarna. där finns en svan och massor utav änder och någon duva. De älskar att bli matade med bröd. När vi återvänder så har Hanna somnat och fått en slang i näsan. Hon har också fått de mediciner som blivit lite försenade.