Lördagnatt o jag har svårt att somna

Alltför många gånger har mina tankar vandrat tillbaka till vad som har hänt oss. Ännu fler gånger går tankarna till framtiden. Jag sörjer något som KANSKE kommer skall. Ja rädslan för framtiden finns inom mig. Vi har ett sjukt barn. Ett allvarligt sjukt barn. Sjukdomen vi kämpar mot är livshotande. Medicinerna som ska hjälpa oss att bekämpa vår fiende och också farliga, även dem livshotande. Vi kanske ser ut att ha det bra men oron finns med oss att något kan ge en infektion hon inte klarar. Detta kan ske från en dag till nästa. Vi sitter inte säkert och visst är det så att ingen här på jorden gör det. Men skillnaden är att vi vet om det, vi vet att vi färdas i en båt som kan sjunka fort. Måtte det bara inte komma den där stora vågen. Våra hjärnor är upptagna med att bära på denna beredskapen konstant och det medför att vi inte är lika snabba som vi en gång varit. Men vi försöker återerövra våra tankar. Vi trycker tillbaka rädslan och minnen för att ge plats till att leva. Att orka fortsätta med denna kamp.