Ikväll
Ikväll har Hanna sovit i 4 dygn, med respiratorn. Igår fick en till venport som kopplats till dialys. Den renar hennes blod och tar ur överskottet på vätska.
Dialysen verkar ge ett bra resultat. Hannas egna immunförsvar är långsamt på väg tillbaka. Jag saknar henne så obeskrivligt mycket som mamma vill man kunna lyfta uppp barnet i sin famn och krama det. Jag får nöja mig med att pussa hennes ansikte o hålla hennes hand där hon ligger i sängen med all apparatur. Det är slangar precis överallt. Hon har sond i näsan, pluttar på kroppen som ska kolla puls, en grej typ klämma på tån som kollar syresättningen av blodet. Rör ned genom halsen med tub kopplaD TILL LUNGORNA. Sen ven slangar från halsådern, till dialysen. Kateter för urin.
De suger upp slem med en sug som samlas i en behållare. De målar läpparna med lypsyl eftersom hon blir torr om dem när hon inte kan stänga munnen. och de duttar munhållan med fuktiga tussar. jag vill bara få höra hennes röst igen, se hennes ögon glimma av bus, jag väntar o väntar o väntar.
jag skulle göra precis vad som helst för att veta att hon ska få leva livet.
jag skulle gå genom eldar, o kunna hugga av mig en arm om så va, bara hon kommer igen.
Min lilla gulleskruttan, Hanna panna, sötis, hjärtegull saknar dig min prinsessa!!!!