Cristina skriver 30/10-2013

I morse kom Hanna ner och kramade mig hon sa- Du är så söt mamma med dom stora ögonen så gullig och fin. Men vet du jag tycker synd om dig som måste sitta instängd på det lilla rummet på sjukhuset och nästan inte kunna gå ut nåt. Tänk att hon funderar så mycket om allt. Jag sa att allt är bra så länge vi är tillsammans och att jag gärna är med henne där, var som helst bara vi får vara tillsammans. Vi har packat väskorna, förberett oss mentalt på att åka ned idag till Uppsala. Jag unnade mig en badrock som jag längtat efter att ha i alla år! Nu köpte jag den, och den kommer  behövas. Lars har haft fullt upp att ringa läkare om intyg, till att få åka sjukresetaxin ner.  

Vi har varit på lungröntgen, ultraljudsundersökning kollat Hjärtat, mjälten, njurarna imorgon blir det benmärgsprovet på fm. Hannas mjälte är något förstorad. Hon har även småstenar i gallblåsan, som kan ha gett henne vissa besvär. En läkare kommer upp på rummet också och kollar hennes reflexer, lyser i ögon öron och hals. Hon säger att Hannas körtlar är svullna i halsen och det kan ha att göra med sjukdomsbilden. Hanna blir också mätt på längden och vägd. Sedan kommer en manlig sköterska in och pratar med oss om vad som ska hända. Vi får hjälp att fixa en övernattningslägenhet på stan. Hanna ska få emla plåster som bedövar på porten, sen ska där sättas in fjärilsnål ikväll ca åtta och tas mera prover. Hanna ska duschas ikväll och imorgon innan hon ska ned på nedsövning och få ta benmärgsprovet.

Just nu är alla i patientlägenheten som är väldigt fin. Men ikväll ska jag o Hanna tillbaks till lilla rummet på sjukhuset. Lars o Jennifer sover i lägenheten på stan inatt. Även om det är väldigt jobbigt att påminnas om hur allt var även förra gången så finns det ändå glädjestunder mitt i allt. Vi försöker göra det bästa av detta. Ta dagar som de kommer.